Tom.
Min älskade Tom
Mitt liv idag kretsar runt Tom. Dygnet runt.
Han har ett lindrigare form av utvecklingsskada. "Sen" som vi sa förr då jag var ung, samt autistiska drag. Dvs att han "försvinner" ibland. Eller "drömmare" som var det jag själv fick höra om mig själv när jag var liten *L* Han går idag på särskolan här i Kramfors.
Vi delar allt och visst önskar jag ibland att jag hade lite avlastning. Men nu är det som det är och jag får lösa det som kommer.
Vår dag ser ut som så att jag väcker honom vid 07.00 då han rusar iväg på muggen. efter det så hinner han glömma att han ska tvätta sig efter.................. frukost och med lite tur och skicklighet så hinner vi titta på lite barnprogram 10-15 minuter innan han ska köras till skolan.
Han går 1-4:an och älskar skolan. Visst kan det vara lite trögt vissa mornar men i stort sett så är det aldrig några problem. Han har skola till ca:13.00 då han går över till fritids. Till 15.00 4 dagar och 16.00 en dag.
Han skulle inte behöva vara på fritids då jag inte jobbar just nu, men har förhandlat till mig det ändå av 2 orsaker.
Det viktigaste är att han får träna socialt på ett annat sätt än när han är med mig hela tiden. Han "slipper" mig och får leka med jämnåriga och träna på att dela med sig osv.
Sen är det så att för mig är det en viktig del då jag inte har någon avlastning för honom och hans syskon bor på annan ort så han har tyvärr tappat kontakten med dom. Samt inte visar intresse att träffa honom.
Har sökt dom och erbjudigt dom att träffa och vara med Tom men tyvärr.....
Han har dessvärre "tappat bort" minnet av sin halvsyster numera. Inte så att han glömt henne som person, men som syster. När han pratar och ritar om sin familj så nämner han inte henne som familj, utan en som han känner. Tragiskt, men vet inte vad jag ska göra då jag provat flera gånger att för Tom:s få en relation med halvsystern. Men tyvärr....
Men han har bott med mig på heltid i dryga 3 år nu. Han var väldigt rädd och försiktig den första tiden, eller året. Efter det så har han vågat ta för sig mer och mer och närmar sig sina jämnåriga i mycket, men ikapp kommer han kanske inte förän vid 20-25 år gammal.
Men att se honom komma på hur saker och ting hänger ihop och lära sig nya saker som bara för en vecka sedan var för svårt är det som gör att jag orkar mer än vad jag själv trodde.
Du är orsaken till att jag slutat röka, dricka och gått ner i vikt.
Älskar dig så mycket Tom, och kommer att finnas här för dig och slås för dig och dina rättigheter så länge jag lever.
Han har ett lindrigare form av utvecklingsskada. "Sen" som vi sa förr då jag var ung, samt autistiska drag. Dvs att han "försvinner" ibland. Eller "drömmare" som var det jag själv fick höra om mig själv när jag var liten *L* Han går idag på särskolan här i Kramfors.
Vi delar allt och visst önskar jag ibland att jag hade lite avlastning. Men nu är det som det är och jag får lösa det som kommer.
Vår dag ser ut som så att jag väcker honom vid 07.00 då han rusar iväg på muggen. efter det så hinner han glömma att han ska tvätta sig efter.................. frukost och med lite tur och skicklighet så hinner vi titta på lite barnprogram 10-15 minuter innan han ska köras till skolan.
Han går 1-4:an och älskar skolan. Visst kan det vara lite trögt vissa mornar men i stort sett så är det aldrig några problem. Han har skola till ca:13.00 då han går över till fritids. Till 15.00 4 dagar och 16.00 en dag.
Han skulle inte behöva vara på fritids då jag inte jobbar just nu, men har förhandlat till mig det ändå av 2 orsaker.
Det viktigaste är att han får träna socialt på ett annat sätt än när han är med mig hela tiden. Han "slipper" mig och får leka med jämnåriga och träna på att dela med sig osv.
Sen är det så att för mig är det en viktig del då jag inte har någon avlastning för honom och hans syskon bor på annan ort så han har tyvärr tappat kontakten med dom. Samt inte visar intresse att träffa honom.
Har sökt dom och erbjudigt dom att träffa och vara med Tom men tyvärr.....
Han har dessvärre "tappat bort" minnet av sin halvsyster numera. Inte så att han glömt henne som person, men som syster. När han pratar och ritar om sin familj så nämner han inte henne som familj, utan en som han känner. Tragiskt, men vet inte vad jag ska göra då jag provat flera gånger att för Tom:s få en relation med halvsystern. Men tyvärr....
Men han har bott med mig på heltid i dryga 3 år nu. Han var väldigt rädd och försiktig den första tiden, eller året. Efter det så har han vågat ta för sig mer och mer och närmar sig sina jämnåriga i mycket, men ikapp kommer han kanske inte förän vid 20-25 år gammal.
Men att se honom komma på hur saker och ting hänger ihop och lära sig nya saker som bara för en vecka sedan var för svårt är det som gör att jag orkar mer än vad jag själv trodde.
Du är orsaken till att jag slutat röka, dricka och gått ner i vikt.
Älskar dig så mycket Tom, och kommer att finnas här för dig och slås för dig och dina rättigheter så länge jag lever.
Lilla gubben. Mitt allt.
Blev ensamstående Pappa för dryga 2 år sedan.
Skilde mig redan 2002 men från början hade vi delad vårdnad. Nu är han hos mig på heltid.
