Existera
Har haft så märkliga drömar inatt. Att jag hatar att vara ensam är en sak, men ska jag nu börja drömma om eländet med. Då blir jag tokig. Trodde att sömnen iaf skulle vara en "fristad" Det har fått mig att fundera.
Är det meningen att man ska föröka att hitta någon att bli kär i när man har kommit över en viss ålder?
Allt blir så mycket svårare! Om man hittar någon på orten man bor är det lättare för visso. Men om man hittar någon man är intresserad av längre bort så blir det ett annat problem.
Har man råd att åka mellan och sen så ska det inte bli konstlat. Känner man att, dig vill jag vara med och leva med, så kommer nästa fråga, vem flyttar?
För är det inte så att det blir svårare och svårare att rycka upp rötterna och starta igen. Att vid mogen ålder flytta för att se vart det bär. När man var ung så var det en "baggis" men nu? Och kan man begära det av någon annan om man inte är beredd att göra det själv?? Eller kan pga andra orsaker som jobb och vuxna barn med "knottar". Eller som i mitt fall, en lite kille som måste få bo kvar pga specialskolan han går i.
Visst, allt går att lösa, men det är funderingar som kommer ibland när man är på det humöret.
Det är inte utan att man ibland önskar att man hade en knapp som man kunde trycka på och stänga av alla känslor av behov av en käresta att få kalla "sin" ...
Är det meningen att man ska föröka att hitta någon att bli kär i när man har kommit över en viss ålder?
Allt blir så mycket svårare! Om man hittar någon på orten man bor är det lättare för visso. Men om man hittar någon man är intresserad av längre bort så blir det ett annat problem.
Har man råd att åka mellan och sen så ska det inte bli konstlat. Känner man att, dig vill jag vara med och leva med, så kommer nästa fråga, vem flyttar?
För är det inte så att det blir svårare och svårare att rycka upp rötterna och starta igen. Att vid mogen ålder flytta för att se vart det bär. När man var ung så var det en "baggis" men nu? Och kan man begära det av någon annan om man inte är beredd att göra det själv?? Eller kan pga andra orsaker som jobb och vuxna barn med "knottar". Eller som i mitt fall, en lite kille som måste få bo kvar pga specialskolan han går i.
Visst, allt går att lösa, men det är funderingar som kommer ibland när man är på det humöret.
Det är inte utan att man ibland önskar att man hade en knapp som man kunde trycka på och stänga av alla känslor av behov av en käresta att få kalla "sin" ...
Kommentarer
Trackback
