wickes

Visst är det märkligt och konstigt att två dagar kan vara så olika! Både i ork och humör. eller brist på ett glatt och positivt sätt att må och vara.
En längre period så har jag mått bra och känt mig positiv. Inget har känts direkt svårt eller omöjligt. Kunnat se framåt med tillförsikt.
Nu vaknade jag i morse och var trött och less på allt. Mig själv, barn, hus, vänner ja allt har bara varit bläää idag. Visst vet jag att det känns bättre igen, men det är jobbigt ändå. Det är då som tankar om livet och ensamheten kommer. Varför saker har blivit så fel. Hur ska man göra för att göra saker rätt osv.
Vad ska man göra för att Tom ska få det så bra som han förtjänar. När ska personer i närheten se till hans bästa, och inte till sina egna egoistiska egon.
Men jag kämpar på. Ger aldrig upp. Tiden kommer att visa mig rätt.

Men nog om detta. Att få skriva av sig är ett sätt att försöka må bättre. Samt jag har vänner som älskar mig och "dunkar" mig i ryggen och ger mig upppiggande "hejjarop" när jag behöver det.

Ni vet vilka ni är, och jag älskar er alla....

Träningen gick bra iaf. Men ska bli skönt att ha vilodag i morgon. Kroppen behöver det.  Ska åka en sväng ner till Timrå i morgon när jag lämnat Tom på skolan. Carina ska besikta bilen i morgon och vill att jag skulle komma ner på kaffe för att fira, kanske... Eller så tar hon fram stora kniven.............................

Plingade nyss i telefonen. Skrev ett sms om smörgåstårta till i morgon. Fick nog ett elakt svar.....

God natt