wickes

Saknaden av det som betydde något är en evig och förbannad lögn, när man inte orkar mer än vara, och då jag gråter mig till sömns.

Vad är lycka som har varit, när man grubblar på vad som blev så fel. Hur kan allt bara försvinna, falla sönder del för del.

Allt jag ser är som i en dimma. Jag förtärs av vanmakts nyck. Natten är som ett inferno där allt och alla jag trott på från mig rycks.

Det är bara att bejaka för inget blir som jag vill. Sluter ögonen och försvinner, slits i bitar av ett oförståbart hat.....