En sån dag idag...
Tankarna kommer och går. Ska jag ge upp om kärlek och relationer och bli kvar här eller ska jag leta mig söderut till min dotter med familj?
Hade 9 underbara år i Skåne och är inte alls främmande att flytta ner igen. Speciellt som mina barnbarn finns där. Givetvis min dotter med som jag älskar så det gör ont ibland att vara så långt ifån. Blir inte bättre av att jag är en dålig telefonpratare. Hatar det *L*
För efter 10 år här så får jag väl anse att jag är lite bränd på området och mina chanser att bli lycklig igen. Visst är jag lycklig över Tom, men behöver även vänner och en vuxen relation med en kvinna.
Inte så att jag har varit utan intresserade kvinnor eller relationer, men är väl inte en som tar det "första bäst" för att slippa vara ensam.
Sen så är det bara att inse att förhållandet som jag hade i 1½ år där hon var otrogen ett par gånger och jag tog mitt pick och pack och lämnade förhållandet gav märken som jag har i själen och gjort mig lite för försiktig och indragen kanske. Inte jag med andra ord.
Ibland så funderar jag på om det är jag som är för känslig som inte ser träden för all skog? Eller är mina "krav" för stora ! Alla känner sig dragna till det motsatt könet av olika orsaker. En del gillar mulliga, korta, långa partner medans alla vil ha annat. Är det fel? Ska man tvingas att acceptera "el" för att slippa vara ensam?
Jag kan det iaf inte. Ändå så ställer jag inga svåra krav. Ig inte. Det mesta handlar om personlighet. För blir man kär så vet man ig inte vad det var som utlyste det. Går inte att förklara för en annan det man ser. En min som får en att bli varm osv. Men om man nu är känslig, vad ska man göra åt det ???
Sen så har jag aldrig varit någon som tycker om att knulla runt med allt som står på benen. Har alltid upskattat tvåsamheten mer. Att ha någon som jag kallar "min" Få hålla om när hon behöver tröst, eller som finns där när jag är nere av en ellar annan anledning.
Jag ska inte sitta här och påstå att jag är på nogot sätt perfekt eller så. Jag har haft mina tillfällen av enskilda kärleksmöten, men det är inte det jag vill hitta. Blir så tomt..................
Ska iaf kolla upp mina val lite bättre i Skåne och Skellefeå. För Tom och mig. För att stanna här länge till och vara ledsen och ibland väldigt deppig över ensamheten är inget jag orkar eller kan göra. Samt blir en sämre pappa för Tom med.
För en lycklig och glad förälder är en bättre förälder.....
Hade 9 underbara år i Skåne och är inte alls främmande att flytta ner igen. Speciellt som mina barnbarn finns där. Givetvis min dotter med som jag älskar så det gör ont ibland att vara så långt ifån. Blir inte bättre av att jag är en dålig telefonpratare. Hatar det *L*
För efter 10 år här så får jag väl anse att jag är lite bränd på området och mina chanser att bli lycklig igen. Visst är jag lycklig över Tom, men behöver även vänner och en vuxen relation med en kvinna.
Inte så att jag har varit utan intresserade kvinnor eller relationer, men är väl inte en som tar det "första bäst" för att slippa vara ensam.
Sen så är det bara att inse att förhållandet som jag hade i 1½ år där hon var otrogen ett par gånger och jag tog mitt pick och pack och lämnade förhållandet gav märken som jag har i själen och gjort mig lite för försiktig och indragen kanske. Inte jag med andra ord.
Ibland så funderar jag på om det är jag som är för känslig som inte ser träden för all skog? Eller är mina "krav" för stora ! Alla känner sig dragna till det motsatt könet av olika orsaker. En del gillar mulliga, korta, långa partner medans alla vil ha annat. Är det fel? Ska man tvingas att acceptera "el" för att slippa vara ensam?
Jag kan det iaf inte. Ändå så ställer jag inga svåra krav. Ig inte. Det mesta handlar om personlighet. För blir man kär så vet man ig inte vad det var som utlyste det. Går inte att förklara för en annan det man ser. En min som får en att bli varm osv. Men om man nu är känslig, vad ska man göra åt det ???
Sen så har jag aldrig varit någon som tycker om att knulla runt med allt som står på benen. Har alltid upskattat tvåsamheten mer. Att ha någon som jag kallar "min" Få hålla om när hon behöver tröst, eller som finns där när jag är nere av en ellar annan anledning.
Jag ska inte sitta här och påstå att jag är på nogot sätt perfekt eller så. Jag har haft mina tillfällen av enskilda kärleksmöten, men det är inte det jag vill hitta. Blir så tomt..................
Ska iaf kolla upp mina val lite bättre i Skåne och Skellefeå. För Tom och mig. För att stanna här länge till och vara ledsen och ibland väldigt deppig över ensamheten är inget jag orkar eller kan göra. Samt blir en sämre pappa för Tom med.
För en lycklig och glad förälder är en bättre förälder.....
Kommentarer
Trackback
