wickes

Frågan är om jag är riktigt dum i huvudet eller inte.

 

Ett ex jag har är sugen! på att prova igen. Men jag vet inte om jag är så sugen. 

För det tog slut av en anledning och den är jag rädd för att den inte har ändrats. Visst hade vi bägge gjort fel men mitt var i förhållandet till hennes av mer typen att ta henne för given, typ, och hennes var något helt annat.

Så att kunna lite på varandra är svårt. I mitt fall så är det att ändra och inte göra samma sak. Att bli "lat" i förhållandet, men hennes "fel" är av en annan art och den går inte att förändra i sak. Vet inte.... Dessutom så pass mycket yngre... 15 år. Så kanske på olika plats i livet...

 

Visst längtar jag efter ett förhållande men iinte till vilket pris som helst. Till att börja så är det särbo som skulle gälla. Det är nog samma för alla. Flytta ihop? kanske. Vars? det får man diskutera. Är inte skrivet i sten att det är kvinnan som ska flytta, även om det oftast är så.

 

Jag är dessutom en obotlig romantiker så jag skulle gärna gifta om mig om det var den rätta. För att människan i grunden år ett flockdjur och mår bättre att vara 2.

Det värsta för mig är inte att läga mig ensam, utan att vakna ensam. Inte ha någon att krypa upp i sked och hålla om och pussa i nacken och känna värmen och tala om hur mycket jag tycker om henne.... Det saknar jag.

 

Men att  hitta det "rätta" gör man inte här iaf. Har dejtat ett par gånger men inget som har varat. Varit alldeles för ytligt och konstgjort..  Men vem vet. Kanske hon med stort H finns här men inte bara hittat henne här.

Men däremot så hittade jag en som jag vill beskriva som en riktigt god och härlig vän. Tände inte till och hon har gått vidare och med guds hjälp så kan vänskapen bestå med tiden trots det . *L*

 

Ps: Den jag skrivit om först har ingen dator samt vet min ståndpunkt....