wickes

Ibland undra jag vad syftet är med livet. Födas, skynda att växa och bli vuxen för att sedan få barna och se dom bli vuxna och bli kvar ensam.... Jo jag vet allt det där att det inte är så, iaf normalt.

 

För det kanske är så för en vanlig "dödlig" att man får en chans på livet och funkar inte det så är det "vänta på döden"

Inte för att jag är självmordbenägen eller så, men ibland när jag är på de mörkaste stället är det svårt att se en framtid. Är inte ensam om det men det skiter jag i just nu då detta handar om mig.

För en gångs skull måste jag låta saker handla om mig.. Fats då blir jag ännu mer vilsen. För en del av den jag är trivs och älskar att hjälpa andra. Ger mig en viss känsla av att behövas och fylla en uppgift. 

 

Men vad ska jag göra? Siiter fast där jag är. Fosterdottern har inte pratat med mig på 10 eller så. Exfrun bor här och vi är "servila", nästa dotter bor i Landskrona och har sitt samt Tom som är den enda som fortfarande behöver mig, i ett antal år till.  Min ig enda riktiga vän bor 33 mil härifrån. Så vatför bor jag då här! Ja ni, Att flytta är så oöverskådligt svårt.  Måste fixa ett jobb som jag klarar av och kan fixa sett från mina axlars synpunkt och måste fixas för Tom... Huset där jag bor så billigt och hur ska jag klara ekonomin om jag flyttar härifrån? Samt vart ska jag flytta??  Troligtvis söderut så jag får som längst bilpendelavstånd till My med familj. Ha kontakt med de få vänner jag har kvar här i livet. 

 

Att få vara morfar... Att få ta min unges ungar på bilfärd till legoland, eller bara ut och käka glass så att deras föräldrar får tid för varandra ibland. Utan barn. Viktigt som ni alla vet.

 

Visst är det bra underligt vissa saker här i livet. Vissa personer känner man i ett helt liv och tror man känner och man kommer överens. Sen i vuxen ålder så träffar man personer som man normalt inte skulle ha lärt känna men man gör det ändå. Då ibland så inträffar det som man inte trodde var möjligt.

Man träffar en eller flera personer som man"klickar" med och man kan inte förklarar det. För mig så är det positiva och personer som trots svårigheter vägrar låta sig nedslås och har nära till skratt och känna glädje och tacksamhet för det dom har. 

 

Som Anneli och Rolf...  Hade det funnits en kategori på Oscars för personer som utstrålar värme och får andra att alltid känna sig välkommna och må bra, så hade dom vunnit varje år *L*

Bara att Anneli som jag inte hade träffat sedan jag flyttade från Skåne -02 inte knappt pratat på telefon, sätter sig och åker bil ner till Landskrona för att säga "hej"

Nu kanske hon hade annat ärende med men det glömmer vi... Oviktigt *L'

 

Nu har jag fått skriva ur mig lite känslor och känner mig bättre igen. Så nu ska jag ta det ansvar jag har och fara ut. Med ansvaret då. Tom.....